˙˙00˙ ˙00˙01˙03˙Vad är demokrati?˙01˙ ˙00 ˙ ˙ ˙03˙02S.DUVAN / CITRON. ˙02˙01˙01˙00˙ ˙˙˙02Not till läsaren˙ ˙00 ˙˙01Vad är demokrati? En stor mängd litteratur behandlar just den frågan. Att förklara demokratins innersta väsen på några få sidor är en omöjlighet. Avsikten med denna uppsats har varit att behandla demokratibegreppet utifrån ett flertal synvinklar utan att fördenskull flöda ut i ett filosofiskt djup sådant att förankringen i det dagliga livet försvinner. Dessutom har tyngdpunkten lagts på demokratins betydelse varför dess historia och liknande delar skurits ned till ett minimum. Gunnar Hökmark skriver i förordet till "Vad är demokrati?" att "oklarheten om vad demokrati innebär beror på frånvaron av en diskussion". Förhoppningsvis skall följande räta ut en del frågetecken samtidigt som ett nytt underlag för en fortsatt diskussion av ämnet skapas. ˙ ˙˙˙02Inledning˙ ˙00˙01 ˙1:1 ˙All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. 1:2 Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. [...] Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. ˙ ˙På detta sätt inleds Regeringsformen av år 1974. Vilka är då demokratins idéer? Det står inte i lagen, men det kanske inte är särskilt underligt. Att direkt definiera vad demokrati är, är till synes omöjligt. Herbert Tingsten skriver i sin bok Demokratiens problem: "Vad demokrati innebär kan klarläggas blott genom en belysning av de svårigheter, som kan ligga dolda i det allmänna språkbrukets användning av begreppet." Vårt språk sätter gränser för vad vi direkt kan förmedla; om det skulle finnas något ord som uttryckte demokratin till fullo, skulle detta ändå vara implicit definierat av vår egen uppfattning om saken ifråga - cirkeln sluts och ordet skulle lika gärna kunna vara "demokrati" självt. Var människa som kommit i kontakt med begreppet demokrati har - i varje fall en intuitiv - känsla för vad det innebär, låt vara att denna föreställning kan skilja sig en hel del från människa till människa. En vanlig uppfattning är att demokrati råder då alla är med och bestämmer, då varje människas röst är lika mycket värd. Det visar sig dock att demokrati är mycket mer än så, men har demokratin någon kärna, och vad består den isåfall av? Utgör t.ex. offetlighetsprincipen en väsentlig del av demokratin i Sverige? Är i så fall flertalet europeiska länder odemokratiska? ˙ ˙˙˙02Kort historik˙01˙ ˙00 ˙Då demokratins historia diskuteras utgår man vanligen från antikens Aten - demokratins vagga. Ett "råd" beslutade i alla frågor som rörde allmänheten. Varje röst vägde lika tungt och demokratin var direkt. Den "demokrati" som verkligen tillämpades kan dock knappast kallas demokrati med vårt språkbruk. Kvinnor och slavar förtrycktes och endast "fria män av högre ätt" ingick i rådet. Detta utesluter naturligtvis inte, att erfarenheterna från antiken påverkade författningsutveckling och politisk debatt i de länder som först förverkligade demokratiska grundsatser. Trots allt var detta det mest demokratiska som världen skådat. Dock målades ofta en idealiserad bild upp av antikens Grekland för att skapa en historisk-ideologisk bas för demokratiskt nytänkande. Denna bild har överlevt ända till våra dagar. Från antiken fick man också teorier om statsskickets beskaffenhet; Platons båda dialoger Staten och Lagarna tillsammans med Aristoteles tankar om medelklassen utgjorde en grundplåt för det demokratiska tänkandet. Filosofiska teorier blandades med kristna läror om människovärdet och allas lika värde, och demokratin betraktades som en rätt stiftad av naturen själv. Under medeltiden hade demokratins idéer föga inflytande hos de styrande; feodal- och envälde rådde i stora delar av Europa. Det var först under 1600-talet som idéerna kom att börja tillämpas i någon större utsträckning. Framväxta ur filosofiska tankar började planer för demokratins utformande utarbetas av filosofer som Rousseau, Locke och Voltaire. De senare skapade metoder för införande av det representativa styrelsesättet och parlamentarismens idéer. Demokratins första verkliga genombrott kom med den amerikanska, engelska och franska revolutionen; Förenta staterna tillämpade Montesquieus idéer om maktfördelning. kampen för demokrati i England som utmynnade i "den ärorika revolutionen" 1689 utgjorde ett alternativ till de övriga revolutionernas brutalitet med en successiv framväxt av en jämvikt mellan styrande och styrda. I och med den industriella revolutionen fick fler människor möjlighet att tänka på det allmänna. I det tidigare till stor del agrara samhället hade människorna tvingats ägna sin tid åt familjens överlevnad. Införandet av folkskolan medförde att kunskaper spreds i de lägre samhällsskikten och därmed ökade också möjligheterna att förverkliga det vi idag kallar modern demokrati. Tidsskedet fram till omkring 1870 karaktäriserades av att det representativa styrelsesättet stadigt vann terräng. Man skall dock komma ihåg att dåtides demokratibegrepp skiljer sig från vårt. I John Stuart Mills "Considerations on Representative Government", vilken utgjorde en demokratins bibel under 1800-talet kan man t.ex. läsa att rösträtten är ett förtroende som endast kan erkännas dem som "visat sig värdiga", d.v.s. kolonialfolken kunde ej kräva självstyre. Dessutom borde arbetarna i kulturellt utvecklade länder genom "de bildades omsorg uppfostras till de riktiga politiska uppfattningarna". Under 1900-talet har allt fler länder övergått till ett mer eller mindre demokratiskt styrelsesätt. Demokratin har dock satts på hårda prov, bl.a. genom två världskrig. Dessutom har begreppet utvidgats till att omfatta mer än staters styrelseskick, och man talar idag om företagsdemokrati och familjedemokrati. ˙ ˙˙˙02Definition av demokrati?˙01˙ ˙00 ˙Även bland dem som har till uppgift att utröna vad demokratin består i och hur den tillämpas inom olika strukturer såsom t.ex. samhället, familjen och företaget finns stora skillnader i hur man uppfattar demokratin. I en stor del av litteraturen inom området inleder författaren med att ge en egen - och ofta subjektivt präglad - definition varefter resonemanget kontinuerligt utgår ifrån denna. Vissa anser att demokrati är en metod, andra att det är en ideologi. Att över huvud taget ställa upp ett antal punkter och säga "om följande gäller så är det demokrati" är i mitt tycke meningslöst eftersom man för att kapsla in demokratin antingen måste använda så vaga fraser att definitionen förlorar sin funktion eller begränsa demokratins innebörd. Låt oss titta på några exempel: Demokrati är ett utopiskt tillstånd i en sammanslutning, där alla människor åtnjuter optimal frihet. Blir man klokare efter att ha studerat denna definition; går den att tillämpa? Med optimal frihet menas inte absolut frihet, att var och en kan göra som han vill - ett sådant samhälle är så längt ifrån demokratin man kan komma. Den optimala friheten skall således vara en frihet där varje enskild medborgare tillåts att göra allt som inte inskränker på andra medborgares frihet, men vad betyder det? Att definiera demokrati som ett faktiskt föreliggande tillstånd, t.ex. styrelseskicket i Sverige bär emot, främst p.g.a. att det blir svårt att rikta kritik mot, och omöjligt att förändra eller förbättra, demokratin. Einar Eriksson ger i sin bok Klassisk demokratiteori definitionen att "demokrati föreligger när och i den mån makten att besluta i gemensamma angelägenheter på jämlika villkor tillkommer och kollektivt utövas av dem som är berörda av en frågas lösning, oavsett i vilka former detta sker och oavsett till vad slags åtgärder det leder". Denna definition är intressant på flera vis. En fråga som ofta berörts de senaste månaderna är den om folk måste rösta för att demokrati skall föreligga. Ligger inte alternativet att inte rösta in linje med demokratin; är det inte en frihet för var och en att - temporärt - avsäga sig en del av sina rättigheter? Särskilt intensivt behandlades frågan efter valet till EU-parlamentet i september i år. Samtliga partiledare ansåg, oavsett vad de tyckte om resultatet, att valet i första hand var "ett nederlag för demokratin". Detta kan vara en följd av att demokratin i Sverige växt fram i folkrörelserna med ett brett deltagande bland folket som ideal. Erikssons uttryck "oavsett i vilka former" inbjuder också till diskussion. Dessutom kan uppfattningen om vilka angelägenheter som är gemensamma och vilka som är enskilda variera. Vad som är demokratiskt får således en subjektiv prägel. Detta behöver inte vara någon brist i definitionen i sig, bara envar inser att det verkligen förhåller sig så. ˙ ˙Behövs över huvud taget en definition av demokrati? Ja, ett så viktigt och ofta använt begrepp måste redas ut för att människor skall förstå varandra. Termen demokrati har i dagens debatt en central ställning och en positiv värdeladdning som gör att var och en vill reservera den för vad han själv anser för gott. För att förstå vad demokrati är krävs dock att man bildar sig ett helhetsbegrepp, att man inser demokratins styrka och svagheter. Man lär sig vad demokrati är först då man sett de problem som omöjliggör en explicit definition. Således skulle denna uppsats i sig kunna sägas vara en definition av demokrati. ˙ ˙˙˙02Vad är demokrati?˙01˙ ˙00 ˙Demokratin är idag ett ganska oomtvistat ideal, särskilt som den präglas av humana inslag i linje med de mänskliga rättigheterna, men kanske också för att den ofta sätts i motsats till diktatur. Ändå är många människor missnöjda med hur demokratin fungerar, missnöjda med de beslut som fattas i demokratins namn. De anser att den enskilda människan inte har någon makt eller reellt inflytande. Resultatet har blivit politikerförakt - något som på sistone allt mer diskuterats i media. Demokrati har länge ansetts vara en metod för politiskt beslutsfattande. I våra dagar har dock begreppet vidgats till att omfatta också andra strukturer än just de politiska. Demokrati betyder ordagrant folkvälde, men används idag huvudsakligen i följande tre betydelser: ˙ ˙1. En form av statsskick sådant att varje invånare (som uppnått någon förutbestämd rösträttsålder) har lika mycket att säga till om vad gäller styret av landet. ˙ ˙2. En stat vars statsskick är demokrati. ˙ ˙3. En mentalitet, ett sätt att handskas med gemensamma angelägenheter sådant att samtliga involverades tyckanden har lika stort värde och har lika stor betydelse i beslutsfattandet. ˙ ˙I det följande kommer demokrati enligt 1 huvudsakligen att diskuteras. Ett temporärt kriterium på ett demokratiskt samhälle, för att ha något att utgå ifrån, skulle kunna vara att samhället måste präglas av medborgarinflytande, folksuveränitet och rättssäkerhet. Dessutom bör förenings- och yttrandefrihet gälla. Demokratin kan alltså sägas bestå dels i ett antal fundamentala rättigheter, dels i ett styrelseskick som förverkligar dessa rättigheter. Hur ett land väljer att implementera demokratins idéer beror till stor del på historisk-kulturella faktorer med följd att demokratin kan ha många ansikten. Detta är viktigt att komma ihåg innan man kritiserar ett samhälle för att inte vara demokratiskt. På senare år har vi börjat uppmärksamma att det kan vara skillnad på demokrati och demokrati på ett helt annat sätt än vi gjorde då demokratin stod mot starka yttre fiender. Man måste också komma ihåg att demokratin inte är något fixt system. Om man blickar tillbaka bara något århundrade möter man en helt annan bild. Den s.k. klassiska demokratin sätter stor tilltro till folket - det bedöms som intellektuellt och moraliskt kvalificerat; gemene man ansågs vara kapabel att fatta sunda ställningstaganden. Denna uppfattning härstammar troligen från 1700-talet då hotet om tyranni kom från de härskande - kungar som ansåg sig enväldiga eller (något senare) ej representativa parlament. Folket förde då en gemensam kamp för friheten. Gamla tiders demokratibegrepp har reviderats, precis som vårt kommer att förändras allt eftersom tiden går, samhället förändras och erfarenheterna av demokrati blir större. Demokratin är det absolut svåraste styrelsesättet. Den ställer höga intellektuella, moraliska och kulturella krav på medborgarna. Den kräver ett samhälle av politiskt aktivta medborgare för att fungera. ˙ ˙˙˙02Kritik och försvar av demokratin˙01˙ ˙00 ˙Är demokrati det optimala styrelsesättet, den optimala metoden att fatta beslut? Winston Churchill uttryckte det lite skämtsamt som "Demokratin är den sämsta regeringsformen om man undantar alla andra". Demokratin är i kris i varje period i den meningen att den har inbyggda spänningar, vilket leder till att den utgör ett känsligt och bräckligt system. Detta system består nämligen både av regler och möjligheter att förändra dessa. Denna inneboende kris är i sig inget negativt för det demokratiska tänkandet eftersom demokratin om och om igen tvingas diskutera sig själv och motivera sig själv. Det som behövs är en kontinuerlig debatt - avsaknad av en sådan kan få förödande konsekvenser. I demokratin ligger nämligen att den kan avveckla sig själv om kollektivet så vill, något som världen skådade i 30-talets Tyskland. Frågan är om demokratin är stark nog att lösa de alltmer komplexa problem som dagens samhälle ställer den inför. Nu när antidemokratiska system fallit får demokratin ingenting att jämföra sig med, och det kan i sig leda till att demokratidebatten avtar i intensitet. Människan tillåts idag inte längre kategorisera lika mycket som förut, vilket ställer ännu högre krav på den enskilda individen. Den som tvivlar på demokratin bör beakta att två demokratier har aldrig fört krig mot varandra. ˙ ˙Hoten mot demokratin kommer i dagens läge snarare inifån än från något konkurrerande system. Problemet ligger mer i hur vi skall förändra demokratin än i hur vi skall hitta ett alternativ till den. I det följande ges ett antal exempel på interna problem som måste debatteras och lösas för att demokratin skall fortsätta att kunna vara någonting som allmänheten strävar efter. Ekonomiska och kunskapsmässiga villkor sätter en gräns för varje individs möjlighet att delta i den fria opinionsbildningen och att skaffa och bearbeta information så att han kan vara i stånd att bilda sig en egen uppfattning i olika frågor. Under de senaste åren har personkommunikationen mellan partier och folkrörelser minskat och medierna tenderar att bli den enda kanalen för kommunikation. Samtidigt har medierna blivit mer bildmässiga och dramatiserande med komprimerade känsloladdade inslag. Att kunna tillgodogöra sig objektiv information har blivit mycket svårt. Samtidigt intar de textbaserade medierna en mer och mer skandalsökande attityd istället för en informationssökande. Löpsedlar som "Så mycket förlorar DU på pensionsförslaget" får allt större inflytande då samhället blir alltmer komplext och var och en inte har tid att sätta sig in i samtliga frågors detaljer. Enligt min mening styrs den typiske medborgaren en hel del vad gäller politiska frågor av fördomar och irrelevanta impulser. Hur många tillämpar ett vetenskapligt, kritiskt granskningssätt då de analyserar politiska frågor? Hur många fäller omdömen om polistiska förslag på långsiktig basis? Hur många ser till helheten istället för till vad de får i plånboken imorgon? En brist hos demokratin är vad som brukar kallas "demokratins paradox". Ju fler människor som får rösta i ett samhälle desto mindre makt har varje individ över de frågor som rör kollektivet och alltså sig själv. Man är därför mycket mer medveten om att man styrs än om att man styr. Detta har märkts inte minst i EU-debatten. Ett krav för att individen skall engagera sig i politiska frågor är att känslan av att kunna påverka är påtaglig. Dagens samhälle är såpass komplicerat att ett brett aktivt politiskt deltagande är svårt att åstadkomma. Hur kommer då demokratin i Sverige att se ut i framtiden? Gullan Gidlund, docent i statsvetenskap i Umeå, anser att det är demokratins former som dagens människor är missnöjda med, inte demokratin i sig. Hon ser vidare att det som komplement till partiväsendet kommer att skapas flexibla nätverk, enfrågerörelser och intresseorganisationer vilka kan handla snabbt. Problemet är dock att risken för populism då ökar kraftigt. Med tanke på vad som sagts om medias potentiella makt i politiska frågor kan detta komma att få förödande konsekvenser. Sverige har under de senaste decennierna ansetts vara ett demokratiskt föredöme - flera länder har haft den svenska modellen som mål för samhället i kampen för demokrati. Är Sverige verkligen demokratiskt i alla avseenden? Innan kritik riktas bör man ha ett tidsperspektiv på demokratin i Sverige. I början av seklet hade endast 20% av männen rösträtt; 1919 infördes kvinnlig rösträtt. Under det senaste århundradet har en radikal förändring skett vad gäller demokratin i samhället. Man skall dock inte glömma att vad som anses demokratiskt idag kan tyckas vara långt ifrån demokratiskt med kommande århundrades måttstock. Följande tre exempel kan tjäna som diskussionsunderlag för vad demokrati är och vad som borde göras för att öka demokratin i Sverige. Den s.k. 4%-spärren till riksdagen har införts i demokratins namn. Meningen var att undvika en alltför splittrad och därmed tandlös riksdag. Det har dock visat sig att den även fått andra konsekvenser. Nyaetableringen av partier i riksdagen försvåras kraftigt eftersom väljare anser det meningslöst att rösta på ett parti som ändå bara får två procent. Man röstar hellre på ett redan etablerat parti eftersom man annars inte skulle påverka den politiska situationen över huvud taget. De enda partier på senare år (förutom KDS) som lyckats nå riksdagen har varit missnöjespartier. I anlutning till 4%-spärren kan den jämkande uddatalsmetoden diskuteras, och man kan verkligen fråga sig om denna är demokratisk. Det visar sig nämligen att ett parti skulle få fler mandat om det vore uppdelat på två partier (såvida rösterna är jämt fördelade över dessa, och de båda klarar 4%-spärren). Varför delas inte mandat ut i direkt proportion till det faktiska antalet röster i landet? Enligt demokratins idéer skall varje medborgare ha lika mycket att säga till om. Detta hindras på ett effektivt sätt genom att man infört en viss rösträttsålder. En gräns för "andlig mognad" måste med nödvändighet dras för att människan skall ha möjlighet att kunna fatta egna beslut, men frågan är om åldern är en faktor som bestämmer den andliga mognaden. ˙ ˙˙˙02Källor˙01˙ ˙00 ˙Dahl, Robert m.fl. Idéer om demokrati (samlingsverk), Borgå 1992 Eriksson, Einar Klassisk demokratiteori, Gävle 1984 Ejvegård, Rolf Vad är demokrati?, Borgå 1991 Ross, Alf Varför demokrati?, Stockholm 1965 Russel, Bertrand Samhället och individen, Stockholm 1949 Tingsten, Herbert Demokratiens problem, Stockholm 1960 Red. Back, Pär-Erik Modern demokrati, Stockholm 1980 Red. Hökmark, Gunnar Vad är demokrati?, Stockholm 1987 Red. Åkerman, Nordal Demokratibegreppet, Falköping 1972 Sveriges rikes lag (1994) Nike (Kanal 1), Fredag 10 november 1995 Storforum: Varför demokrati? (Kanal 1), Söndag 19 november 1995 ˙01